6 november - Just idag var jag som alla andra

Vaknade innan klockan ringde. Steg upp och kollade ut genom fönstret. Fint väder. Alltid bra för humöret. Mår alltid bättre av fint väder. Jag var även på bra humör eftersom jag hade sovit bra. Hade inte vaknat under natten på grund av all hosta, vilket jag hade gjort de senaste nätterna. Gick ut i vardagsrummet i vår lägenhet. Min och min sambos. Gick vidare till köket. Började rota fram grejer ur skåpen. Medicin. Kanyler. Sprutor. Allt skulle fixas och blandas. Mätas och plockas fram. Samlade ihop allt och begav mig till soffan. Startade TVn och började inhalera. Fyrtiofem minuter senare var jag klar. Då hade jag fått i mig mina mediciner. Tre, närmare bestämt. Och då var det dags att vara som alla andra.

Dusch. Mat. Sminka sig. Klä på sig. Stressa omkring. Gå ut. Slänga soporna. Hämta cykeln. Ta sig till skolan. Det var dags för redovisning av mitt projekt som jag hade jobbat med i några veckor. Folk hostade runt omkring mig. Kände lite rädsla över alla som verkad sjuka. Men jag var ju redan där. Fanns inget jag kunde göra åt det. Så var det min tur. Jag gick fram till datorn. Startade min presentation. Och höll min redovisning. Ingen kunde se att jag var sjuk. Jag hostade inte mer än någon annan. Jag såg inte undernärd ut. Jag orkade andas. Jag var som alla andra. Trots att jag inte är som alla andra.

Jag har CF, cystisk fibros. Mycket av min tid går åt till att inhalera och göra min andningsgymnastik. Sedan är det tabletter som ska kommas ihåg. Helst ska jag orka och hinna träna med. Jag är inte som alla andra. Jag har det mycket tuffare än andra ibland. Men ändå ska jag inte klaga. Jag har en osynlig sjukdom. Ingen som träffar mig tror att jag är sjuk. Det är både positivt och negativt. Positivt eftersom ingen dömer en. Negativt för att det är svårt för andra att förstå.

Jag har lärt mig leva med denna sjukdom efter att ha levt i 19 år. Jag har tagit mig igenom grundskolan. Tagit studenten med humöret på topp. Skaffat sommarjobb. Flyttat ihop med min fästman. Börjat på universitet. Klarat av min första kurs. Livet går vidare även om man är sjuk. Även om man tycker livet är orättvist.

Jag har CF, men jag låter inte sjukdomen förstöra för mig. Jag förstör snarare för sjukdomen.

/Sofia Hjelm