Ett bra liv med MS

Min sjukdom är ms. Mitt första skov fick jag en morgon då jag vaknade upp i mitt studentrum med yrsel som gjorde att jag varken visste vad som var upp eller ner. Jag var 22 år.
Då jag var 24 år gjorde jag praktik på Fosterbarnsbyrån på Barnavårdsnämnden. En dag när jag satt på mitt tjänsterum slog jag flera gånger fel telefonnummer och skrev fel på skrivmaskinen. Jag prövade min syn, genom att sätta handen först framför ena ögat och sedan framför det andra, allt blev grått. Snabbt ringde jag Akademiska sjukhuset och jag fick tid hos en ögonläkare bara några timmar senare. Jag kände på mig att de bedömde det som allvarligt eftersom jag fick en tid så snabbt. Yrseln försvann helt efter någon månad, men synnervsinflammationen de fann under läkarbesöket gjorde att jag blev inlagd på neurologen och fick kortisonsprutor varannan dag.

Inte förrän jag var 39 år, hade fött mina tre barn och var socionom sedan flera år, fick jag åter problem. Ute i skogen promenerandes med labradoren jag hade blivit dagmatte till, märkte jag att jag började snubbla över rötter och stenar. Detta gjorde att jag uppsökte läkare, hos vilken jag snabbt fick veta att det stod ms i min journal. Det hade det gjort sedan jag var 24 år gammal. Detta var på Valborgsmässoafton, hans studentmössa låg på hatthyllan och han hade förstås bråttom ner på stan. Det var väl förstås därför som det hela gick så fort.

Nu är jag 68 år, lever ett gott liv med vuxna barn, min man sedan 45 år tillbaka och med 6 assistenter som är hos mig 280 timmar i månaden. Dessutom tränar jag gärna och ofta, både sittandes i min elrullstol och i bassäng.

Med allt det goda i livet kan jag ändå ibland känna saknad efter hösten då vi gick i skogen och plockade lingon och svamp.

/Jane Lindgren