Min historia

Jag är 22 år och lider av Hypotyreos.
Jag har sedan jag var 8 år haft antikroppar mot min sköldkörtel och varierande TSH och T4 värden, men de har inte lagts så stor energi på.

Jag har nästa alltid varit trött, alltid haft svårt att komma upp ur sängen på morgonen. Haft svårt att koncentrera mig i skolan. När jag gick i 8:an började jag bli enormt trött, kände även att det var svårt med skolan, men jag kämpade på. Det kan även ha att göra med att jag och mina dåvarande vänner bråkade och slutade umgås. Det blev lättare mot sommaren, jag var även på ridläger och det gav mig en enorm energi. Jag kände för största gången att jag inte var så osäker, att jag var någon och att jag dög för den jag var. Jag var under hela grundskolan varit mobbad. Så när skolan började igen till hösten var jag mer peppad än någonsin. Jag skulle minsann visa dom, att kan jag få en häst att lyssna så är dom inga problem. Det gick både upp och ner, men mest upp. Vågade säga ifrån för första gången, annars hade jag varit tyst och inte sagt något.

Började gymnasiet, gick bra till en början. Men blev sjuk (ordentligt förkyld) på vintern och kom efter ganska mycket i skolan. Skrev nationella proven i MaA även fast jag mådde jätte dåligt. Var till läkaren efter provet som tyckte att jag var korkad som gjorde provet fast jag mådde så dåligt. Blev aldrig mitt vanliga jag efter den förkylningen. Utan en massa andra symptom dök upp, enorm trötthet, oerhört svårt att koncentrera mig i skolan, smärtan började även dyka upp lite smått här. Vid de årliga besöken hos läkaren visade inga problem, trots symptom. Jag skulle rycka upp mig, jag gick ju trots allt en tuff utbildning, NV med inriktning djur och natur.

När tredje året började, började jag må sämre och sämre, orkade nästan inget, började gå upp i vikt, koncentrationen blev sämre. Men jag visste inte vart jag skulle vända mig, jag hade blivit för gammal för barn- och ungdomsmottagningen, och skulle bli skicka till VC. Så visste inte om jag skulle ta kontakt med barn- och ungdomsmottagningen eller VC. Så jag väntade och väntade. På våren dök det upp en kallelse till VC.

Jag fick träffa en underbar förstående läkare. Som lyssnade på mig. Det visade sig att mitt TSH värde hade pendlat ganska mycket dom genom åren och han förstod inte varför ingen medicinering hade satts in. Så han skrev ut Levaxin 25 µg.

3 månader senare höjdes levaxindosen till 50µg. I samma veva flyttade jag till en annan stad för att plugga. Det var kul att plugga, första kursen gick bra, andra gick bra, sedan började de dala nedåt, jag började må sämre. Så jag tog kontakt med VC i den nya staden, men alla prover var bra. Så jag trodde på de, och försökte fortsätta mitt pluggande. Tog sedan kontakt med VC i hemstaden, och fick en tid relativt fort, men alla prover var bra även då. Så jag kämpade på. Men det gick sämre och sämre. Till sommaren hoppade jag av och flyttade hem. Jag mådde så dåligt, de var ohållbart. Tog kontakt med VC igen, fick komma till en ny läkare, fick öka min dos levaxin till 75 µg. Mådde lite bättre.

Sedan dess har jag träffat både bra och dåliga läkare genom åren. Sakta, sakta har min levaxindos ökat, och nu äter jag 150µg. Det har upptäckts att jag även har B12 och folsyra brist, jag har även lågt ferritin.

Jag går just nu en 6 månaders kurs, inom handel. Det går ganska bra, känner att jag hänger med. Men vissa dagar är jag helt lost. Är bara så himla trött. Jag har även mer ont i kroppen, ont så gott som varje dag. Svårt att koncentrera mig. Svårt att komma ihåg saker. Orkeslös.

Jag har nu fått komma till en specialist läkare som jag träffat en gång. Tog prover, och alla prover var bra. Ska få göra någon sorts sömnutredning, ska få ha en apparat som registrerar hur jag sover, om jag snarkar eller om jag har sömnapné.

Detta är min historia.
Min blogg om ni vill läsa mera: minkampmothypotyreos.blogg.se