När cancern kom!!!

Minns dagen så väl. Blev förtidspensionerd vid 55 års ålder. Detta pga kol ( kronisk kontruktiv lungsjukdom ) mycket av allt rökande. Månaden efter fick jag beskedet cancer i munhålan...... långt gånget. Till saker hör att jag i ca 7-8 månader sökt för olika besvär i munnen, den ene läkarn sa de kommer från magen? En annan sa det är nog en infektion. Till slut rätt, öron-näs-hals. Tog en veck efter 1:a besök sedan inläggning för prov i munnen. Samma eftermiddag kom sååå beskedet Cancer huamig inte jah min första tanke. Sen sa jag "när ? hur långt har jag kvar". Läkaren bedömde i detta skede med all hjälp dem kunde ge och att inget mera rökande så kunde jag bli ok.

Nu gick allt mycket fort undersökningar-röntgen-operation eller ej-cytostakika-strålning-mina söners oro-vännerna som inte visste mer än jag.

Det blev cellgifter x 2  uppehåll emellan. Blev totalt immunlös fick inte möta mina barnbarn för infektionsrisken. Gick kanon tumören hade krymt 75 % wow...

Efter någonveckas vila började strålningen 38 gånger/ 2 per dag.... Oj men jag hade bestämt mig i tidigt skede att detta ska jag fixa...

Ibland var jag så dålig-  orken borta - halsen skinnflådd - in o ut på sjukhus- lunginflammtion- sondmatning. Men mitt i allt elände kom mina söner tröstade - stöttade -ville så väl.

Tillbaka 10 kilo mindre skrevs jag ut 23 december en av sönerna hämtade mig, julen blev vacker barn o barnbarn fick jag uppleva. Idag har det gått ca 7 år har det bra tacksam för all hjälp ödmjuk inför livet o mna nära okära vet att ta vara på varje dag.

Biverkningar jomenvisst...det går att leva med Kram er alla Lisbeth M.