Barnperspektiv och barnets perspektiv

Barn föds med nyfikenhet och upptäckarglädje, men utan värderingar och klara begrepp om hur man ska vara och se ut. Det lär de sig av vuxna. Barn utvecklas och lär sig nya saker genom lek och utmaningar. Det gäller för alla. En del barn behöver mer stöd för att få lika mycket i tillvaron – och det måste vara på barnets villkor.

Lek grundar sig i vad barn har varit med om. Om hon eller han har varit mycket på sjukhus blir leken en bearbetning av de upplevelserna. Dockan eller nallen får sprutor och gipsade ben. Barnet gör bandage av material som finns till hands. Fantasin får stort utrymme. En linjal kan få tjäna som ståstöd och skosnören kan bli dockans mitella.

Det är avgörande för självkänslan att de vuxna lyssnar till berättelserna om vilken behandling dockan varit med om, eller vad nallen tyckte om lunchen.

Ur den vuxnes synvinkel kan det vara lätt att ”tycka synd om” men det gynnar inte barnet som ser sig själv som en fullt kompetent person. Barnet behöver mötas av förståelse och respekt men inte av medlidande.

Ibland händer det också att vuxna tycker att barn med funktionshinder ska träna, medan andra barn får leka. De vuxna har en annan syn på syftet med aktiviteterna, men egentligen gör barnen precis samma sak som de andra.

När vi talar om ett barnperspektiv handlar det om att vuxna ska tänka på alla barns rättigheter i samhället, bland annat att anlägga lekplatser, se till barnsäkerhet i alla sammanhang. Nu vet vi att det är långt kvar till ett samhälle som ser till allas lika värde. Det gäller att göra det vi kan för att stärka barn – och även vuxna – i att vi duger som vi är.

Det gör vi genom att berätta om erfarenheter, bra och dåliga. Andras positiva erfarenheter kan tjäna som förebilder: ”så ska jag också göra eller tänka”. Det stärker att veta att man inte är ensam om att känna sig liten och ledsen. Så växer barnet och blir förhoppningsvis rustat för att möta diverse värderingar från omgivningen.

Inger Blom
referensgruppen för Livsbild