Skilda livsvillkor uppmärksammas sällan

Funktionsnedsättning och funktionshinder är märkliga begrepp när man börjar skärskåda dem. Det är stor skillnad på att leva med hörselnedsättningar och synnedsättningar. De personer som lever med dessa olika livsvillor och behöver helt olika insatser för att underlätta den dagliga livsföringen. Samma sak gäller andra funktionshindergrupper, till exempel psykiskt utvecklingsstörda, rörelsehindrade eller personer som lever med astma.

Det är rent av så att mångfalden inom kollektivet ”personer med funktionsnedsättningar” är större än inom kollektivet ”personer utan funktionsnedsättningar”.  Jämför man människors funktioner så har en person som är blind mycket mer gemensamt med en person som inte anses ha någon funktionsnedsättning – än med en person som är döv.

Ändå slår vi ihop människor med vitt skilda funktioner och livsvillkor och säger att de, de är personerna som har funktionshinder. Vi förväntar oss också att vi kan föra meningsfulla samtal om ”personer med funktionshinder” i allmänhet, och diskutera deras livsvillkor och behov på ett generellt plan.

Det har att göra med att dessa begrepp, funktionsnedsättningar och funktionshinder, i grunden inte är begrepp som beskriver livsvillkor och mänskliga funktioner. Det är i första hand varken sociologiska eller naturvetenskapliga utan politiska begrepp. Det är ingen slump att de definitioner av dessa begrepp som används i politiska sammanhang har tagits fram i politiska förhandlingar. Detta beror på att de som kvalificeras som ”personer med funktionsnedsättningar” är personer som genom denna definition kan anses berättigade till vissa socialpolitiska insatser. Det är förenat med samhällsekonomiska kostnader att bredda innebörden av begreppen.

Frågan är vad det här gör med personer som anses ha funktionshinder. Genom denna definition konstrueras de som personer som har behov som samhället i någon form skall möta. De blir betraktade som mottagare, de som ”det allmänna” skall ta hand om. Man talar ofta om dem som en svag grupp. Vi behöver fråga oss om funktionshinderbegreppet i sig är stigmatiserande. Är själva idén att klumpa ihop människor Arne Fritzsonsom lever med så olika livsvillkor i en kategori något som kan leda till förtryck?

Arne Fritzson,
socionom och pastor, har forskat om funktionshinder
och tros- och livsåskådning.

Arne Fritzson har också skrivit Begrepp som rymmer konflikt

16 november 2012

Kommentarer: (4)

  1. Håller du med Arne? Innebär det förtryck när samhället klumpar samman personer med skilda funktionsnedsättningar och livsvillkor?
  2. Ja Jag tycker att kommuner , o Försäkringskassan. Dom särbehandlar, brys sej inte om livskvaliten för en som är, funktionshindrad. Dom fölger bara Politiska.beslut att spara pengar. Vad vi behöver en TV debatt. Där vi får ställa politiker, Försäkringskassa,kommun,socialministern, mot väggen
  3. Mycket intressant diskussion, som jag delvis håller med om - men inte helt. Funktionshinderrörelsen har i alla år sagt att det är viktigt med ett bra samarbete, eftersom effekterna av vitt skilda funktionsnedsättningar i praktiken - i mötet med samhället- blir förvånansvärt likvärdiga. Och det handlar förstås om hur "normalsamhället" bemöter människor som inte helt uppfyller bilden av den "perfekta" människan.
    Eftersom samhället i övrigt klumpar ihop folk till "dom" funktionshindrade, så finns det en poäng med att organisera sig och säga "vi", Vilhelm Ekensteen var inne på det här tidigare.

    Å andra sidan finns det något som känns väldigt rätt på ett djupare plan i det du skriver. Att gå in i "vi och dom"-tänkandet kan förstärka ett i grunden felaktigt synsätt. Vi är människor med olika förutsättningar. En del funktionsnedsättningar är betydelselösa i vardagen, samma funktionsnedsättning kan i en annan tid eller annan kultur ge stora svårigheter. I den meningen är det en politisk/kulturell fråga. Andra funktionsnedsättning ger dock problem i alla tider och kulturer.
    Det finns ett annat problem med att tala om människor med "en funktionsnedsättning", eftersom det befäster bilden av att människan "egentligen" ska fungera 100% i alla avseenden, vilket ju är en lögn.
    Å andra sidan - hur agerar man politiskt i en värld där synen utgår från det perfekta och där människor utestängs och diskrimineras pga olika funktionsnedsättningar?
    Jag tror att man kan ha den filosofiska synen inom sig, som en ryggrad i synsättet på att vi alla har olika förutsättningar. Men jag tror samtidigt man ofta måste agera utåt på olika sätt och ibland gemensamt från funktionshinderrörelsen för att nå framgång i praktiken.
  4. Funktionsskillnad tycker jag är ett bättre ord, det är inte så stigmatiserande. Det är fel att klumpa ihop alla eftersom vi alla har olika förutsättningar. Men jag tror att för att vi ska nå framgång hos politiker m.fl måste funktionshinderrörelsen gå ihop.
Plåtkonstruktion

Berätta din historia

Vad vill du berätta om ditt liv? Skriv, teckna eller tala. Skicka gärna med en bild.

Berätta din historia