Aspergers syndrom

Jag har alltid varit utanför. I skolan var jag jämt mobbad. Jag växte upp i Gällivare. Jag var dålig på matematik och senare kemi. Tyckte om svenska. Jag hade svårt att ta egna initiativ. Blev stående med förklädet på kemin. Saknade stöd. Hade ingen diagnos då. Tyvärr!

Jag var tyst och inbunden. Min mor fick ta all aggression då jag kom hem. Jag hade svårt att förstå kroppsspråk, missförstod lätt. Så är det nu med, allt ovan finns kvar men nu har jag haft diagnos i två år. Diagnosen var en lättnad att få. Då fick jag en förklaring! För mig har schema med magneter haft stor betydelse för mig! Jag glömmer inte lika lätt.

Jag har sambo och vi har en son tillsammans. Nu får jag stöd via LSS. Livet har blivit lättare med diagnos!

/ Elisabet Persson