Min dotter och jag

Min dotter ringer sent på kvällen. Hon frågar: "Pappa, har du läst min C-uppsats?"

Hon har blivit stor. Hon har flyttat hemifrån sedan några månader och bor i kollektiv i Malmö. Hon har blivit feminist och läser genusvetenskap på universitetet i Lund. Jo, feminist har hon varit länge.

Min lilla flicka. Jag, rullstolsburen och gravt synskadad. För henne är jag pappa. Faktum är att det är det jag är. Pappa. Det är det som har prioritet, det bara blir så, genast.

Alla dessa år, från första stunden med personlig assistans. Hennes mamma, min sambo, som liksom jag behövde assistans; ingen var mer mamma än hon. Och när hon sorgligt nog blev sjuk på halva vår resa och lämnade oss; alla dessa år, min dotter och jag. Inte utan min personliga assistans.

Minnena, min dotter som tioåring, på högstadiet, gymnasiet, vardagslivet, släktkalasen, våra sommarresor.

Min dotter och jag. Assistenterna som åkte karusell med henne på Gröna Lund, assistenterna som hon såg assistera mig med maten på makalösa krogen Sjömagasinet i Göteborg, som vi gärna återsåg, assistenterna som fanns i våra taxibilar då vi färdades i London eller körde vår Volkswagen till nöjesfältet Drayton Manor Park i Staffordshire. Därför att hon älskade nöjesfält.

Hela tiden assistansen som verktyg för att leva som andra och förutsättning. Min dotter och jag. Hon är stor nu. Och jag har läst hennes uppsats. 

Vilhelm Ekensteen

 

Vilhelm Ekensteen har också skrivit på Veckans tema Självbestämmande och integritet stort arv att föra vidare

Kommentarer: (4)

  1. Oj, vad den texten berörde. Kommer ihåg pionjärandan i politiken när Handikappreformen kom 1994. Vet att det fanns mer material på deppet om föräldraskap för personer med funktionsnedsättning. Om jag inte missminner mig, skrev man också några rader om det i proppen. Och avslutade med typ, ...avser återkomma i frågan. Jag väntar fortfarande.
    den 27 augusti 2012 16:01 av: Hans von Axelson
  2. Vackert, underbart.
    den 3 september 2012 14:31 av: Malin
  3. En kort berättelse som griper tag i mig.
    den 10 oktober 2012 21:51 av: Mikael Wångmar
  4. Tack för din fina berättelse!
    den 13 mars 2013 11:27 av: Annika
Vilhelm Ekensteen

Senaste livsberättelserna

Det finns mycket som vi inte vet om hur det är att leva med funktionsnedsättning. Både förr och nu.

Senaste livsberättelserna

Plåtkonstruktion

Berätta din historia

Vad vill du berätta om ditt liv? Skriv, teckna eller tala. Skicka gärna med en bild.

Berätta din historia

Anna Wallsten

Så använde jag Livsbild i utbildningen

Anna Wallsten har haft stor nytta av Livsbild i sin etnologutbildning. Berättelserna om personliga, historiska och samhälleliga förändringar är intressanta för forskare på olika områden, skriver hon på Veckans tema.

Så använde jag Livsbild i utbildningen

Är du med i en förening?

Nu kan du berätta om vad föreningslivet betytt för dig. Varför är du med? Vad är roligast? Är något tråkigt? Du kanske inte alls är med i någon förening – varför i så fall?

Är du med i en förening?