Det gick bra idag - tror jag

Det har gått bra! Det gick bra på badet också, berättade min sons taxichaufför. Jag är lycklig. Nu kan jag svara på pappans sms som undrar hur det har gått idag. Det är inte bara jag som har gått med en gnagande oro. Kanske ska jag ringa mormor också och berätta att han badat och att taxichauffören sa att det gått bra. Alltså - jag tror att han badat för badbyxorna är våta. Anton, min son 12 år och med autism och språkstörning kan inte själv berätta. Han är glad, hungrig och trött när han kommer hem. 

Varför denna oro? Anton har precis börjat sin fjärde skola på drygt fyra år. Han började denna termin, alltså 10 januari. Jag följde med första veckan och då gick det bra, men han är ganska orolig och vill helst hem. Det känns som en bra skola med bra atmosfär och kunnig personal, men jag vill så väldigt gärna att det ska vara så och att allt ska fungera. Jag litar inte riktigt på mitt omdöme. Den senaste skolan tyckte jag också kändes bra och det blev katastrof. Veckan innan jul sa de att han kan inte komma mer för att han mår för dåligt här. Alltså fick Anton stanna hemma och jag sköta mitt arbete hemifrån. När min man hade möjlighet tog han ledigt så att jag kunde jobba ifatt. Jag har tur som har människor runt mig som stöttar, och vi hjälper varandra - och ändå känner jag mig väldigt ensam. 

Den nya skolan fixades fram på några dagar och under julhelgerna. Fantastiskt. Det var en psykolog på barn- och ungdomshabiliteringen som hjälpte oss. Inte skolan. Men Antons nya skola ligger en timmes väg från vårt hem. Anton åker skolskjuts en timme åt vart håll. Jag är så tacksam att han har samma chaufför varje dag och båda vägarna. Det är svårt med förändringar, förflyttningar, nya människor och miljöer för Anton.

I helgen hade Anton ångest. Han kliade upp ett sår i nacken i ett försök att dämpa oron. Han sa att han inte ville bada, sedan ville han inte skolan. Anton har ganska stor koll på vad som ska hända och på hans nya skola simmar de på måndagar. Han hade svårt att somna i går kväll och vaknade på natten. Vi tröstar och lugnar, men är tydliga med vad som kommer att hända. "Det är skola på måndag. Alla barn går till skolan på måndagar." I morse var det en bra morgon och en kille på gått humör. Det gick bra idag!

/Lotta Lagerholm

Kommentarer: (3)

  1. En berättelse som man blir lite glad av, trots att den visar på så många svårigheter och så stor oro. Livets glädjeämnen ser olika ut.

  2. Vilken fin och kärleksfull berättelse. Tack för att du delade med dig av den och hoppas det går fortsatt bra för Anton!
  3. Vad ingen riktigt kan förstå är hur ni kämpar varje dag för att få allt att fungera. Fungera i första hand för Anton att han skall känna sig lugn och trygg i sin vardag, men också för hela familjen. Den oro som ständigt finns kan vem som helst förstå är tärande.
    Ni är en helt underbar familj som ger allt för Anton och väldigt lite för er egen del. Blir glad av de få stunder ni får för varandra.
    Älskade Anton önskar dig allt gott

Senaste livsberättelserna

Det finns mycket som vi inte vet om hur det är att leva med funktionsnedsättning. Både förr och nu.

Senaste livsberättelserna

Plåtkonstruktion

Berätta din historia

Vad vill du berätta om ditt liv? Skriv, teckna eller tala. Skicka gärna med en bild.

Berätta din historia

Anna Wallsten

Så använde jag Livsbild i utbildningen

Anna Wallsten har haft stor nytta av Livsbild i sin etnologutbildning. Berättelserna om personliga, historiska och samhälleliga förändringar är intressanta för forskare på olika områden, skriver hon på Veckans tema.

Så använde jag Livsbild i utbildningen

Är du med i en förening?

Nu kan du berätta om vad föreningslivet betytt för dig. Varför är du med? Vad är roligast? Är något tråkigt? Du kanske inte alls är med i någon förening – varför i så fall?

Är du med i en förening?